Salvēte! Quo vadis? Navigāre necesse est. Cantatis bene. Errāre humanum est. Dum spiro, spero. Dívĭde et ímpĕra! (Ludvig XI, 1400-tal) Qui dormit, non peccat.
I ordböcker brukar verben anges med presens första person singularis och siffra för verbkonjugation. t.ex. festíno 1 (1 = infinitiv efter 1:a konjug.: festināre), iaceo 2 (2 = infinitiv efter 2:a konjug.: iacēre), vivo 3 (3 = infinitiv efter 3:e konjug.: vívĕre), servio 4 (4 = infinitiv efter 4:e konjug.: servīre). Så gör vi även här.
| festīno 1 skynda | humānum mänskligt |
| lente adverb långsamt, varsamt | dum tidskonjunktion så länge som |
| salve, salvēte 2 var hälsad(e) | spiro 1 andas, jfr respirator |
| quo vart? | spero 1 hoppas |
| vado 3 gå, jfr Joh. 13:36 | dívĭdo 3 dela, här söndra |
| návĭgo 1 segla, jfr navigation | et och |
| necesse nödvändigt, jfr necessär | ímpĕro 1 befalla, härska |
| canto 1 sjunga | qui rel. pron. = is qui den som |
| bene adverb väl | dormio 4 sova |
| erro 1 göra misstag, jfr error | pecco 1 synda |