Vale, puella! Iam Catullus obdúrat
nec te requiret nec rogabit invítam:
at tu dolebis, cum rogaberis núlla.
Scelesta, vae te! Quae tibi manet víta?
Quis nunc t(e) adibit? Cui videberis bélla?
Quem nunc amabis? Cuius esse dicéris?
Quem basiabis? Cui labella mordébis?
At tu, Catulle, destinatus obdúra!
vălē farväl | tibī (dat. av tu) för dig |
iăm redan, här = nu | măneo 2 vara kvar, stanna, återstå |
obdūro 1 hålla ut, vara hård, jfr durus, a, um hård | te elision (utstötning) av e vid vokalmöte i vers: läs t’ |
nec … nec varken … eller | ád-eo, adīre (oregelb.; bildar futurum med b‑märke) gå till |
tē ack. av tū | video 2 se; vidēbĕris (b-futurum pass.) skall du synas |
re-quīro 3 (åter) söka, skilj mellan requirit och requiret | bellus, a, um vacker |
rŏgo 1 tillfråga, fråga | ămo 1 älska |
invītus, a, um ovillig: (te) invitam dig (när du är) ovillig = mot din vilja | cuius vems |
at men | dīco 3 säga, skilj mellan dicis och dices; cuius esse dicēris (e-futurum pass.) ’vems skall du sägas vara’? |
dŏleo 2 känna smärta (dolor, ōris M ) | bāsio 1 kyssa |
cŭm (tidskonjunktion) när | cui för vem…, på vem…, vems… |
cum rogābĕris (b-futurum pass.) då du …(kommer att) frågas efter | labellum, i n. läpp, jfr labium |
nulla här = non | mordeo 2 bita |
scelestus, a, um lastbar, brottslig | destinātus, a, um beslutsam |
vae interjektion ve |