| Rectius vives, Licini, neque altum semper urgendo neque, dum procellas cautus horrescis, nimium premendo litus iniquum. |
Bättre kurs, Licinius, väljer du, om du ej jämt dig håller på djupet ute eller, rädd för stormen, styr alltför nära farliga stranden. |
| Auream quisquis mediocritatem diligit, tutus caret obsolete sordibus tecti, caret invidenda sobrius aula. |
Den som valt den gyllene medelvägen, undgår trygg att pröva den hemska kojans smuts, och klok han avstår från slottsgemak, som blott väcker avund. |
| Saepius ventis agitatur ingens pinus, et celsae graviore casu decidunt turres, feriuntque summos fulgura montes. |
Oftare den väldiga pinjen skakas utav vinden, och med ett tyngre fall de höga tornen störtar. De högsta bergen träffas av blixten. |
| Sperat infestis, metuit secundis alteram sortem bene praeparatum pectus. Informes hiemes reducit Iuppiter, idem |
Den som väl sig rustat med vishets pansar räds i medgång, hoppas i motgång lyckans växling. Om ock Juppiter* mulna vintrar ger, han dem också |
| summovet. Non, si male nunc, et olim sic erit; quondam cithara tacentem suscitat Musam neque semper arcum tendit Apollo*. |
skingrar. Trycker sorgen dig nu, ej alltid blir det så: med lyran Apollo stundom livar tysta sångmön och spänner icke bågen beständigt. |
| Rebus angustis animosus atque fortis appare! Sapienter idem contrahes vento nimium secundo turgida vela. |
Visa dig i farorna stark och tapper! Men se också till att, om alltför kraftig medvind gynnar färden, du visligt revar svällande seglen! |
Hoppa till innehåll
En språklig och kulturhistorisk promenad